Fotograf eller tyckare?

I veckan började jag kursen ”Läsa bild, prata bild” med Göran Segeholm. Det kommer bli en väldigt spännande resan att gå en fotokurs utan att ta en enda egen bild. Bara tycka och tänka om andras bilder. Hur konstigt det än kan låta var det just det som lockade mig. Att utveckla mitt språk för att beskriva hur kan känner och uppfattar bilder. Inte bara nöja mig med att ”den här bilden gillar jag” eller ”den här gillar jag inte” utan att riktigt förstå eller kunna sätta ord på varför.

Strax efter att jag anmälde mig i vintras läste jag Joakim KE Johansson intressanta blogg om gatufoto ”Urballade svartvita bilder med normalen” och fick nästan lite kalla fötter. Var det här verkligen kursen jag ville gå, eller borde gå? Mot slutet av artikeln pratar Joakim om att göra en smakresa och lära sig se fler nyanser och aspekter av det man nördar ner sig i, vilket i sig låter positivt och spännande. Han drar parallellen till vinkännaren som med hög precision kan ha åsikter om vin, vad hen gillar eller inte och varför. Där billiga vin på Systembolaget kan jämföras med diskvatten och ställas mot sofistikerade smaker och vinhantverk.

Kort och gott en ”proffs-tyckare”, någon som med stor pondus och självsäkerhet kan tala om vin som andra tillverkat men med största sannolikhet själv inte kan komma mycket närmare vin än vinäger om hen själv skulle tillverka en egen flaska.

Mina tankar går också till landslagstränare/ledare i sport, någon som vet hur andra ska göra för att lyckas och bli bra. Dessutom är bra på att tala om hur det ska gå till, men själv har svårt att få bollen i mål eller stå stadigt på ett par skridskor.

Är det vad jag vill bli? En proffs-tyckare som är bra på att ha åsikter om andras verk? Vill jag egentligen inte bara vara en fotograf som njuter av att ta bilder och kan inspireras av andra? För att inte bli för nedslagen landar jag ändå i att ge det ett ärligt försök och ta med mig att om jag kan beskriva för mig själv vad jag gillar och varför, kan jag ta med det till mitt eget fotograferande och göra mer av det jag gillar och mindre av det jag vet att jag inte gillar.

Som vanligt är Göran otroligt duktig på det han gör, en duktig pedagog och väldigt inspirerande att lyssna på. Det finns med största anledning skäl att komma tillbaka till det här under de närmaste veckorna och utvärdera om det gör mig till en bättre tyckare eller en bättre fotograf, eller kanske ännu hellre både ock.

Bilden ett av mina inlämnade temabidrag till ett Stockholm Fotomaraton för några år sedan. Inte alls relaterat till kursen men får här gestalta skillnaden mellan betraktaren och fotografen.